Linjeavel, Inavel, Inavelsgrad, Experimentavel, Krossavel, Out-cross mm.

WOLFDOGS – WHICH TYPE TO GET?
En mycket bra och givande film med Anneka Svenska

Idag pratar vi mycket om inavelsgrad.  Vad betyder det egentligen? Och vad har det för mening? Hjälper det oss mot en friskare och sundare ras?
Tillsammans med sunt förnuft och en gnutta kännedom om hundarna i stamtavlan så gör det underverk.
Men låt oss inte stirra oss blinda på denna enskilda siffra utan använd den med omsorg. För vad är det för nytta med 0 i inavelsgraden med en bakgrund där det förekommer många olika typer av sjukdomar och negativ ärftlighet?

Inavelsgraden

Detta är ett mått som anger andelen av släktskapet  mellan en individs föräldrar.
Den mäts i procent av ett antal generationer. Inavelsgrad kan även uttryckas som sannolikheten för homozygot[1] för ett specifikt genlocus[2] pga. att föräldrarna är släkt. Om inavelsgraden är 100 % betyder detta att hunden för varje gen som den ärvt från sin mor har den ärvt en identisk gen från sin far.
En inavelsgrad på 0 % betyder att individen inte har lika arv från sin mor och far p.g.a. att föräldrarna är obesläktade, samt utifrån de antal generationer som tas med i beräkningen. Genetikerna beräknar att 5 generationer är relevant att arbeta med. Men man får inte glömma att förändringen av inavelsgraden kan vara stor om man går många generationer bak.

Så här blir utfallet av inavelsgrad när man parar närbesläktade individer:

25 % Parning med syster/bror
25 % Parning med förälder
12.5 % Parning med halvsyster/halvbror
12.5 % Parning med far- eller morförälder
6,25 % Parning med kusin

Som alla förstår, om man tittar på en del stamtavlor, så har det till slut gått så långt att de flesta av de Svenska wolfdogsen tyvärr är besläktade och följaktligen skulle de hundarnas inavelsgrad kunna visa sig bli ganska höga om man räknar med samtliga linjer.
Om en av hundarna sedan skulle jämföras med en hund där vi endast känner till några generationer tillbaka så skulle den senare hunden verka mindre inavlad i jämförelse med den förra. Så kan utfallet påverkas av antalet generationer vi har. Därför är det viktigt att kunna påvisa minst 5 generationer bakåt i leden på ett stamträd.

Inavelsgraden bör inte öka mer än 0,25-0,5 % per generation för att bibehålla en frisk och sund hund. Om ökningen är högre per generation så innebär det en hälsorisk.
Det kan ta flera generationer innan sådana effekter på populationen och rasen syns men när de väl har visat sig är det inte lika lätt att jobba bort.

Om man är generell kan man säga att allt enligt nedan är inavel men en del gånger finns det ett syfte med att para närbesläktade djur. Det vi ska ta med oss i beräkningen är att vi med detta förbättrar saker men vi kan också balansera på en kant då vi också kan dubblera de dåliga egenskaperna.
Här måste kunskap, sundhet och ett starkt mått av selektering råda. Väljer man då att avla på ett syskon par eller kusin par, är det viktigt att röntga och testa dessa individer för olika genetiska sjukdomar.
………..
[1] Homozygot innebär att båda anlagsparen i allelen är lika. När en gen i ett locus förekommer i olika varianter kallas dessa alleler.
[2] Genlocus kallas det förutbestämda ställe på kromosomen där genen sitter.
_________________________________

“Dessutom måste man
vara minst lika omsorgsfull i valet av avelsdjur vid sådan korsning för restaurering av en ras
som vid normal rasavel. Orsaken är naturligtvis att man i första hand får effekter på vitalitetsoch
fruktsamhets-egenskaper samt defektfrekvenser. I övrigt skall man räkna med en i
huvudsak intermediär nedärvning, dvs avkomman får egenskapsvärde någonstans vid
föräldrarnas medelvärde. Man kan då inte hoppas på att föräldradjur med brister i sådana
egenskaper skall åstadkomma bra avkomma bara därför att man utnyttjat korsning.”
Per-Erik Sundgren /SLU

 Linjeavel

Detta är en avelsteknik där man använder ganska närbesläktade hundar efter ett ganska klart synligt schema. Man gör det metodiskt för att samla på de bra egenskaperna, ofta hos en speciell individ, men olyckligtvis kan man också få med de dåliga egenskaperna. Linjeavel har bedrivits under många år och det gäller att vara kritisk vid val av avkommor för den fortsatta aveln. Vi ska ha klart för oss att många även kallar detta inavel. Ibland används ordet linjeavel lite slentriantmässigt när den aktuella parningen egentligen är närmare grunderna för inavel enligt nedan.
Inavel

Är en direkt avelsteknik där man inte har ett mål för sin parning utan använder en mycket snäv släktskap, dvs. mamma, pappa, syskon etc.

Dock måste man här påpeka att eftersom all avel på hund kan spåras tillbaka till några enstaka individer, så kallade foundation hundar så är alla våra hundar med i denna definition, inavel.
Kontrollavel

Kontrollavel är ytterligare en avelsteknik som ibland benämns experimentavel.
Syftet med kontrollavel är att föra in nytt blod i rasen. För denna typ av parning bör man inneha stor erfarenhet av ärftlighetsläran samt också en stor inblick i rasens standard.
Det finns ett par olika tekniker att arbeta med.

Det som är oerhört viktigt att tänka på här är att i många fall när man blandar in en annan ras och stamtavlan okänd och kan ha en större inavelsgrad än man anar.

Outcross

Outcross eller som en fri översättning ser man ibland ordet crossavel. Denna teknik använder man när man tar in en helt obesläktad hund som också är av en helt annan ras. Syftet är att bredda avelsbasen. Även här sker sedan en viss del av linjeavel.
Se kontrollavel.

 Hur beräknar man inavelsgrad?

Vi tänker inte gå in på det totala komplexet att beskriva detta utan försöker att göra det så illustrativt som möjligt i stället. Detta är m.a.o. ett exempel hur man gör beräkningen av inavelsgrad.
Anta att man parar halvsyskon som är det vanligaste släktskapet. Då ser vårt antagande ut som detta:

Blyger är pappa

Toker är son efter Blyger & Ederra
Clarete är dotter efter Blyger & Arana
Utfallet efter Toker & Clarete blir Happy

Vi antar vidare att:

Blyger bär en gen med allelerna a1 och a2. Låt säga att a1=svart färg & a2=lång svans.
En av allelerna går vidare till Toker som med en 50 % möjlighet ger den till Happy
Den 50 % möjligheten finns också att samma allel från Blyger också går till Clarete som med samma säkerhet kan ge den till Happy.
Nu har vi många möjligheter till arv.
Detta innebär att vi kan börja räkna!
Vi sätter alltså möjligheterna i ett räkneexempel och multiplicerar dem.
Metoden kallas Wrights metod. Den innebär att man räknar tillbaka till den gemensamma nämnaren och sedan åter igen. M.a.o i det här fallet Happy – Toker – Blyger – Clarete – Happy. Räkna de unika individerna och du får siffran 3 (Toker, Blyger och Clarete). Så fick vi då räkneexemplet till att bli:
0.5 x 0.5 x 0.5 = 0.125 (12.5%) = inavelsgrad

Denna siffra visar på möjligheten att Happy är homozygot för antingen a1 (svar färg) eller a2 (lång svans) på grund av den gemensamma nämnaren Blyger!

Behöver vi använda linjeavel eller vad man nu vill kalla det?
Många uppfödare har fortfarande uppfattningen att inavel är den enda vägen till succe.
Att man också lyckas att identifiera problem och avla sig ur dessa dilemman är en vedertagen uppfattning hos dessa personer. Vad de ofta missar är att många forsknings studier visar på en bred variation av genetiska problem, hundarna blir mindre alternativt större, lever kortare samt är mindre fertila. När detta ökar kallar vi det inavelsdepression. Det kan ta flera år innan detta visar sig.

Att beräkna inavelsgrad i bara några få generationer är inte så användbart men kan möjligen ge en vägledning. Men man får aldrig glömma att generationerna ”bakom” kan visa höga inavelsgrader. Men visar det redan på en hög inavelsgrad i de första fem generationer så är det fara på färde i det fortsatta avelsarbetet om man återigen använder en avelspartner med höga procent. Man bör vara försiktig att använda inavelsgraden fullt ut då den visar lite olika beroende var i stamtavlan beräkningen görs.

Vi har med denna artikel försökt att tolka ut de olika begreppen, inte ur min synpunkt utan bygger åsikterna från flera källor ur den genetiska kunnigheten som finns bland många av våra forskare.

Källor:
John Amstrong – artkelskribent i avelfrågor 
Genetics for catbreeders – Roy Robinsson
Catgenetics – A C Jude
Avel med sällskapsdjur – Per-Erik Sundgren
Husdjur – ursprung, biologi och avel – G Björnhag

Tabell om Genetisk arv i Procent av Marie Gillander

 

genetik2_inavel_hss