American wolfdogs anses överlag friska men man måste ta i beaktande vilka outcross (hundraser) som använts i aveln.
Deras sjukdomar kan även finnas i alla wolfdogs.
Är genbasen väldigt smal är risken större att dessa sjukdomar dyker upp i avkommorna.
Det viktigaste är därför att göra olika tester för eventuella genetiskt nedärvbara sjukdomar innan man utser avelsdjur.
Polyneuropati (AMP) hos Alaskan malamute /Polarhundsklubben
Husky likväl Malamute kollas med med ögongenomlysning för att se vilka hundar som är bärare av anlag för ärftliga katarakter.
Schäfer: Myleopati (schäfervinglighet) är en vardaglig benämning för myelopati. Ordet myelopati betyder ordagrant ”märgsjukdom”. Med märg menas i detta fall ryggmärgen. Myelopati uppträder hos medelålders till gamla hundar (5-12 år) av storvuxna raser.
Orsaken till degenerativa myelopati är okänd. Även om det verkar vara en genetisk koppling, Det finns inga klara belägg för att stödja förekomsten av en genetisk mutation och sannolikheten för sjukdom som påverkar en hund. I vissa genetiska studier som pågår, Tyska Shepherds, Pembroke och Cardigan Welsh Corgi är, Chesapeake Bay retriever, Irländska Setters, Boxers, Collies, Rhodesian Ridgeback, och Poodles har visat en ökad förekomst av sjukdomen.
Immunologiska sjukdomar var den sjukdomsgrupp där schäfern var mest överrepresenterad jämfört med alla andra raser när det gällde veterinärvård.
Den vanligaste sjukdomsgruppen hos schäfer var hudåkommor.
Studien visar att schäfern är predisponerad för immunrelaterade sjukdomar, såsom allergier, circumanalfistlar (små blödande och vätskande fistelöppningar runt analöppningen) och exokrin pancreas insufficiens (bukspottkörtelrubbning) med en signifikant ökad risk jämför med alla andra raser
Höftledsdysplasi var predisponerande hos i princip samma raser som tidigare nämnda större
raser, det vill säga schäfer, labrador retriever, newfoundland och saint bernard. Det visade sig att golden retriever och schäfer inte alls tillhörde de raser som drabbades oftare av neurologiska sjukdomar vilket veterinärer kanske tror. De hade varken någon hög mortalitetsrisk eller ökad risk att dö av neurologiska sjukdomar jämfört med andra raser. Däremot visade studien att raserna grand danois, saint bernard och boxer hade en ökad risk att dö av dessa sjukdomar. De raser som hade betydligt lägre risk var labrador retriever, dvärgtax och vanlig tax. Totalt var det 6 % av populationen som dog på grund av någon neurologisk sjukdom.
Över hälften av dessa var orsakade av idiopatisk epilepsi
Källa/SLU
…….
Enligt Försäkringsbolaget Agrias veterinärvårdsstatistik (2015) ligger sjukdomsrisken för tysk schäferhund på en nivå strax över genomsnittet för alla raser. Rasen är överrepresenterad när det gäller hudsjukdomar och sjukdomar med anknytning till rörelseapparaten. Aktiva tävlings- och tjänstehundar utsätts ofta för fysiskt hårda ansträngningar vilket till viss del kan förklara den förhöjda skadefrekvensen när det gäller rygg och leder
/SKK
……..

Höftledsdysplasi
Förutom höftledsdysplasi, som är en utvecklingsrubbning i höftledens benkonstruktion, är olika typer av broskförändringar i tillväxande leder en vanlig orsak till grav hälta och funktionsnedsättning hos våra hundar. Armbågsleden är utsatt för en rad olika typer av sådana defekter hos såväl människa som hund.

Armbågsdysplasi
Armbågsdysplasi beskrivs ofta som en nedbrytande ledsjukdom orsakad av tillväxt-rubbningar i de ben som bildar armbågen. Termen är av generell art och används egentligen för att beskriva olika störningar i utvecklingen av armbågsleden hos hund.

Benämningen är därför mer att betrakta som ett syndrom där en eller flera sjukliga rubbningar ingår eller samverkar. Helt felaktigt kom termen armbågsdysplasi tidigare att användas synonymt med den störning i armbågsleden som beror på att ett benutskott (processus anconeus) inte förenats med armbågsbenet på önskvärt sätt. Terminologin har förorsakat en del förvirring hos veterinärer, forskare och uppfödare.
/ Agria

DEGENERATIV MYELOPATI – DM
DM Degenerativ Myelopati – ibland kallad CDRM – som förekommer hos våra frallor påminner en del om sjukdomen MS – men har av DM-forskarna jämförts med ALS.
Det är en neurodegenerativ nervsjukdom som leder till att de nervceller som styr kroppens muskler gradvis förtvinar. Först blir motoriken mer och mer nedsatt, följt av borttynande muskler och slutligen generell förlamning. Genskadan har orsakats av en s.k. missensed mutation kallad SOD1, som innebär att en bas i DNA har bytts ut, så att fel aminosyra kodas. Det leder till att proteinet som byggs upp av aminosyror får fel form och funktion. DM är alltså en neurologisk sjukdom (och beror således inte på skelettmissbildningar eller annat).
Läs mycket mer upplysande info på denna sida
http://www.friskafrallor.info/frallor_dm.html

________________________

>Embark Dog DNA Test
Embark Kit är världens ledande hund-DNA-test, vilket ger mer inblick i din poochs ras, hälsa och anor än något annat kit. Allt från en enkel kindpinne. >

Fråga till Scandulv 2010
Kan man med DNA annalys säga om en hund är en varghybrid och hur mycket varg hybriden har i sig? Hur går testet till? Och var kan man vända sig och vad betyder mitokondriellt. Tacksam för svar. MVH Kersti
Frågan besvarades av Mikael Åkesson, molekylär-ekolog, SKANDULV

Fastställandet av hybridisering mellan varg och hund samt i vilken generation detta kan ha skett är möjlig att göra med DNA-analys.
Den genetiska likheten mellan varg och hund är mycket stor och det finns flera dokumenterade fall av hybridisering. I en del fall hybridiseringen även lett till s.k. introgression i varglinjen, d.v.s. hybriderna och deras avkommor har lyckats reproducera sig med vargar och därmed har en del hundgener levt kvar hos vargarna.
Det viktiga för att kunna upptäcka hybrider är att en del av den genetiska variationen hos de båda (potentiellt) hybridiserande arterna inte överlappar helt. Ju mer de två arterna överlappar genetiskt desto svårare är det att identifiera hybrider. Trots den stora likheten mellan varg och hund finns det dock ställen på arvsmassan som hyfsat lätt avslöjar om en individ är en hund eller varg och därmed även om individen kan vara en hybrid. Som Roger är inne på så kan man använda y-kromosomen (som nedärvs från far till son) samt mitokondriellt DNA (som nedärvs från mor till unge (oavsett kön)) för att fasställa vilken art endera föräldern tillhör.
(Mitokondriellt DNA utgör en ytterst liten del (ca. 1/100000) av den totala arvsmassan och är till skillnad från resten av arvmassan inte belägen i cellens kärna utan i cellens mitokondrier, vilka är en viktig del i kroppens ämnesomsättning) . Gener på y-kromosomen samt mitokondriellt DNA avslöjar dock inte ”när” en potentiell hybridisering har skett. Exempel: En individ som bär på hundtypiskt mitokondriellt DNA kan ha en mamma som är hund, alternativt är det mormor som är en hund, mormors mor etc . För att ta reda på när en hybridisering har skett måste man istället titta på den stora majoriteten av arvsmassan, vilken nedärvs från både far och mor.
Proportionen ”hundtypiskt DNA” och ”vargtypiskt DNA” en individ bär på avslöjar hur många generationer sedan en hybridisering skedde. Om proportionen är 50/50 så är det sannolikt att individen är första generationens hybrid. Om proportionen är 75/25 är det mer sannolikt att det är någon av föräldrarna som förstagenerationshybrid.
Nu har jag förklarat principen bakom fastsällandet av hybridisering och uppskattningen av när hybridiseringen har skett. Frågan som Roger (länk till Rogers fråga: http://www.de5stora.se/omRovdjuren/fragor/fragorSvar/detalj.asp?FrageId=88) och Kersti ställer är dock mer vinklade mot hur tillförlitliga (eller säkra) dessa analyser är. För att svara på detta behöver man i princip fokusera på varje enskilt ärende. För varje analys ska man alltid ange säkerhetsgrad, dvs hur stor sannolikheten är att slutsatsen (om hybridisering) man dragit är fel. Detta ska så klart vara så liten som möjligt ifall man vill vara säker på slutsatsen om att en individ är en hybrid. Det finns flera saker som påverkar säkerheten i utlåtanden av hybridisering:
1) Den genetiska skillnaden mellan de två arterna (notera att denna skillnad kan variera mellan olika geografiska populationer av varg samt vilken rasfauna av hundar som finns). Ju större skillnad desto säkrare utlåtanden kan göras.
2) Ju längre bak i generationerna det skedde en hybridisering, desto svårare är att både detektera och uppskatta när hybridisering skett.
3) Hur stor del av arvsmassan analyseras. Detta är delen som vi själva kan styra och sätter egentligen gränsen för hur säker man vill att analysresultaten ska vara. Ju fler ställen där det finns skillnader mellan varg och hund i arvsmassan man tittar på desto säkrare och mer detaljerade utlåtande kan göras.
För att återigen ta upp frågan om hur säkra analyserna är så beror det i fallet varg och hund främst på ambitionen bakom analysen, dvs hur långt bak i tiden ”vill” man kunna detektera hybridisering. Ju längre bak i tiden desto mer rigorösa analyser krävs. Detta begränsas i sin tur av tid och resurser.
I vårt fall använder vi rutinmässigt en metod som lämpar sig att med säkerhet detektera och uppskatta hybridisering 2-3 generationer bak. Detta tar ca 1,5 dagars effektivt arbete att ta reda på.
/Vänliga hälsningar
Micke
___________________________________

Trots att Saarloos Wolfhond och Ceskoslovensky Vlcak är två tämligen friska raser så är de tyvärr inte helt befriad från ärftliga sjukdomar. De sjukdomar som finns och som man medvetet bör försöka arbeta bort är; HD, PRA, katarakt, dvärgväxt och degenerativ myelopati. Ögonsjukdomarna är de vanligast förekommande hos Saarloos och ögonlysning rekommenderas därför STARK. När det gäller Ceskoslovensky Vlcak är HD det stora problemet så alla avels djur bör röntgas. Nu mer finns det DNA-test tillgängliga för båda raserna när det gäller DM och dvärgväxt och det ser tyvärr ut som att i alla fall DM kan bli ett stort problem.
 >remiss-dnatest-a14


>Två friska raser?

Progressiv retinal atrofi (PRA)
har länge varit en av de mest fruktade ögonsjukdomarna hos hund då den leder till blindhet och är ärftlig dvs sprids från föräldrar till valpar. För den drabbade hunden kan förlusten av synen vara nog så jobbig men det ställer även krav på djurägarna som får ett helt förändrat förhållande till sin hund och dess skötsel. För uppfödare kan det vara en total katastrof som spolierar årtionden av omsorgsfullt avelsarbete.
Det långa namnet på sjukdomen är en beskrivning av vad som händer i ögat. Progressiv betyder fortskridande, i det här sammanhanget att sjukdomen långsamt blir värre med tiden. Retinal innebär att sjukdomen drabbar näthinnan (retina). Atrofi kan översättas med förtvining eller skrumpning. Sammantaget betyder det att näthinnan sakta förtvinar och dör.

PRA är ett samlingsnamn för en mängd olika genetiska defekter som resulterar i en förtvining (atrofi) av syncellerna (stavar och tappar) som finns längst bak i ögat i det som kallas näthinnan.
Vanligt hos > Seberian Husky

> Alaskan Malamute

 > Polyneuropati-hos-alaskan-malamute-ny-version-2014

 

 Höftledsdysplasi (HD)
hdserie-del-2