För mig är det en självklarhet, att när man håller på med all avel oavsett om det är häst, hund eller gris, så skall uppfödaren veta vad den vill ha fram i avkomman och arbeta målmedvetet mot målet. 

När jag för cirka 10 år sedan halkade in på Svensk Varghund genom att köpa min Lisa av Oddvar, och tog hand om en hund från Wenche, så hörde jag ” Åååååååh, vi måste ha nya blodslinjer”
Jag förstod ganska snart att det var mycket inavel och att de flesta American Wolfdogs var släkt med varandra, speciellt efter att min Lisa dog. Jag ville verkligen göra något för våra Svenska Wolfdogs. Så sagt och gjort, jag importerade min älskade Nuri från Tyskland.
Jag hade också lyssnat runt under tiden om andra wolfdogs. Jag hade förmånen att hälsa på Oddvar och han sade att han hade velat ha snälla hundar och att han hade tagit schäfrar med bra lynne.
När jag valde att para Molly, så valde jag henne beroende på att hon är en underbar snäll familjehund. Hon är en blandning mellan Sibirien Husky och Vit schäfer och hon är ljus till färgen med svart näsa. Mollys ögon är bärnstens färgade. Hon är också väldigt framåt och vänlig och hälsar glatt på människor, vilket skulle kompensera Nuris blyghet. Nuri är svart, med bärnstens färgade ögon och otroligt snäll och lätt att ha att göra med. Både Molly och Nuri är skott fasta. Nuri har vilt färgat, vit, och blå gener bakom sig. Molly har svarta gener, vita och röda. Jag tänkte så här, alltså bör jag få några svarta, och några ljusa och kanske någon blandad, kanske lite långhårig.

Det jag fick, var 5 svarta tikar, 5 ljusa hanar med svart svans spets och svart märke uppe vid svansroten. En hane med lite rödaktig långhårig päls, med mörka ögon, alla valparna är oerhört snälla och tillgivna. Det man måst jobba med är blygheten och den har varierat.
Nu är det säkert flera som stångar sitt huvud och ojar sig och så enkelt hon gör det. Men min filosofi är, man behöver inte krångla till det, lär dig om genetik och ha lite sunt förnuft.

SOL

Den första kullen jag hade, var på en tik vid namn Sol.
Sol kom från Wenche Fjellhaugen, vars hundar kom från Oddvar som i sin tur har hundar som härstammade från Adam och Mose. Det gör alla de Svenska Varghundarna och jag vågar nog påstå att de flesta uppfödares hundar gör det det till dags datum.
Eftersom jag gett upp hoppet om att Molly skulle löpa vid rätt tidpunkt så parade jag Sol med Nuri.

Sol var som de övriga Svenska Wolfdoggen, gravt inavlad och hade ett alldeles för litet huvud och i med det hade hon underbett. Eftersom jag gjorde en utavling, så har alla valparna perfekt bett och valparna blev fyra år till jul och än så länge har ingen fått EP. Däremot om man skulle gå in i aveln i gen, då skulle det kanske uppträda både EP och underbett och det är det felet människor gör. De utavlar och sedan avlar de in med en släkting och det kan man inte göra i en redan sjuk avel.
Detta tar 5 tio 6 generationer att få rätsida på.
Men vad jag vet så har alla Sols avkommor perfekt bett och är friska och Sunda. De är dock livligare i genomsnittet än Mollys valpar. Men Sol var en temperaments full och underbart vacker tik.

Från den första dagen, som jag bestämde mig för att avla, så har jag envist och medvetet arbetat mig mot målet.
Nej jag är inte där ännu, och det vet jag inte om jag lever så länge eftersom jag är 70 år.
Nu kommer nästa steg, jag vill gå ner i content eller som det heter %. Nu när jag är åstad att avla på Bianca (om nu ytterligare tester så som dvärg växt och ögon lysning är ok). Då väljer jag att avla på en Vit herdehund/ vit schäfer, beroende på att jag vill ha fram en frisk och mentalt stabil American Wolfdog. En familjemedlem, en bra och trogen kamrat och en allround hund. Utseendemässigt: ljusa ögon (bärnsten) päls ljusa bege till vita och lite långhåriga.